quote

Igår läste jag ut The Boy in The Striped Pyjamas.
När jag läste detta i boken fick det mig att tänka på hur hjärntvättade barnen till soldaterna (och säkert äldre människor) blev under andra världkriget. De som inte läste tidningen hade ingen aning om vad som hände ute i världen, vilket är helt sjukt med tanke på att det var en så stor händelse som ändrade vår världshistoria. Pojken som boken handlar om visste ingenting om förintelsen eller ens att det var krig ute i världen. Ändå bodde han nära ett koncentrationsläger och hans pappa var en av Hitlers bästa män.

Sid. 53-54, kap. 5
He opened the door and Father called him back for a moment, standing up and raising an eyebrow as if he'd forgotten something. Bruno remembered the moment his father made the signal, and said the phrase and imitated him exactly.
  He pushed his two feet together and shot his right arm into the air before clicking his two heels together and saying in as deep and clear a voice as possible - as much like Father's as he could manage - the words he said every time he left a soldier's presence.
  "
Heil Hitler," he said, which, he presumed, was another way of saying, "Well, goodbye for now, have a pleasant afternoon."


Kommentera inlägget här:

Namn:
Blå?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: