Vila i frid Rasmus

Idag kom det slutgiltiga beskedet. Vår lilleman Rasmus är nu död.
Han kommer aldrig gå genom entren till skolan mer. Vi kommer aldrig få höra hans skratt.
Det känns så overkligt. Jag trodde att det sista beskedet skulle få mina tårar att rinna. Men nej.
Jag tror min kropp har vant sig vid att inte gråta. Jag kan inte gråta när folk ser på. Alla känslor läggs i någon låda inom mig. När lådan är full kommer alla känslor på en och samma gång. Som Gessle sjöng.
Det låter inte bra jag vet. Att inte kunna prata om det och att alla känslor kommer när jag är ensam. Alla känslor blir på något magiskt sätt till ilska. Skumt...
  Jag kunde inte stanna kvar i skolan när alla satt och grät. Jag klarar inte av folk som gråter. Det är läskigt...
Nu har jag tagit en dusch och ska nog sätta på en film. Lite popcorn också kanske?

Emma

vet att du inte gillar närkontakt, men du får en KRAM ändå!

2010-01-28 @ 15:24:27
URL: http://grannis.blogg.se/
Embla

Frida du är en känslig typ men du bara inte visar det för någon... Men du är ändå den omtänksammaste personen som jag känner. :)

2010-01-28 @ 16:22:03
URL: http://emblanilsson.blogg.se/
Oliver

Väldigt skumt att du säger att du lägger allt sånt i en liten låda för att jag och Emma pratade om det och faktiskt liknande saker vid stationen =/, Frida du är en väldigt omtänksam person tro mig =)

2010-01-28 @ 21:53:52
URL: http://oliverb.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Blå?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: